Påsken närmar sig med stormsteg och jag hoppas att ni har vässat kvastarna flickor.
Själv har jag haft min klar i närmare 2 veckorn nu, och här kommer några användbara tips till förbättringar:

• Sittunderlag och eluppvärmda handtag. Tänk på att det blir kallare ju högre upp man flyger.
• Extra raket så går starten snabbare.
• Säkerhetsbälte om det blir blåsigt

Årets tips från modehusen i Paris ser lite annorlunda ut från ifjol.

Om vi börjar uppifrån är det turban som gäller. Ni vet sådana där som tanterna hade på 60-70 talet.
Ett tips, leta i secondhand butikerna. Där kan man göra verkligt fina fynd.
Även det traditionella hucklet fungerar.

Upptill förespråkar modet en silkesblus, gärna i gult eller lindblomsgrönt.
Över den en varm schal eller ännu bättre, en vacker poncho som sitter bättre när farten ökar.

Viktigast i år är kjolen som ska vara blommig med svart botten. Blommorna får vara i vilka färger som helst, bara dom är klara.

På fötterna är det snyggast och trendigast med svarta mormorskängor.

Kom även ihåg yllekalsongerna. Ingen närmare förklaring behövs.

Make upen är i år traditionell, röda kinder, röda läppar och turkos ögonskugga. ( Jag minns mitt ljuva 70-tal)

Svart katt är ett måste. I nödfall kan man leta i barnens leksakslåda, och har man tur kan där finnas ett mjukisdjur som kan fungera.

Kaffepannan kan bytas ut mot en handväska, så skramlar det inte så förfärligt.

Väl mött på skärtorsdagen. Själv tänker jag starta tidigt och njuta av flygturen och inte överskrida några hastighetsbegränsningar.
Flyg försiktigt och ta det lugnt med ägglikören så hörs vi igen efter påsk.

Glad påsk från Lisa.

Hej alla ni denna måndagen 18: mars.

Som ni märkt kan min blogg handla om precis vad som helst. Har inget speciellt ämne utan det kan bli något jag just gjort, varit med om eller bara går och funderar på.
Spännande, eller hur?

Så idag ska jag inte skriva så mycket utan bara bifoga en bild av min bäste vän" Grisen"
Konstigt namn eller hur, men varför han har fått det namnet  tänker jag förklara en annan dag.
Fortsättning följer.................

Jag önskar er en fin vecka och att allt må gå er väl i händerna och så hörs vi snart igen.

Kramen från Lisa.

Blodgivare, ja visst

Jag är blodgivare och det har jag varit i ca 15 år. Det känns bra att kunna bidra med det när man vet att det räddar liv. Sen tror jag att det är nyttigt för kroppen att bilda lite nya blodkroppar, så man gör det lite för sin egen skull också.

Jag brukar titta på tv-programmet "Fråga doktorn" och där var för några år sedan en pensionerad läkare som talade om 4 saker för att må bra.
Det var:
Att motionera
Att äta nyttigt
Tänka positivt
Och att vara blodgivare

Så om vi ska tro på honom så kan ni gå direkt och anmäla er som blodgivare.

Men alla kan inte ge blod.
Efter infektioner,operationer,medicinering, akupunktur och tandläkarbesök, rådgör med blodcentralen.
Vid piercing och tatuering gäller 6 månaders karens.
Vid resor utomlands är det olika karens för olika länder.

Men om du för övrigt känner dig fullt frisk och uppfyller kraven så är det bara att anmäla sig.

Sen undrar jag lite över tjejerna som jobbar på blodcentralen.
Är dom ändå inte lite sadistiska? Gillar att stickas och att se blod.
Nä, skämt åsido, dom är jättetrevliga hela bunten. Sociala och pratsamma, nästan som att gå till frissan.

Efter blodgivningen får man sätta sig ner och ta en kopp fika, kaffe, te eller choklad + en renklämma och en småkaka.

När man sen går därifrån får man som tack en liten ersättning. Kan vara ett glas, en t-shirt eller en presentcheck.
Som kvinna lämnar jag blod ca 3 ggr per år. Män får lämna något oftare.

Hoppas jag gjort er lite nyfikna på det här med att vara blodgivare. Alla behövs.

Sköt om er så hörs vi snart igen.

Kram från Lisa

Så mycket bättre

Tittade för första gången på tv-programmet " Så mycket bättre" hösten 2012 och fastnade från första stund. Vilket suveränt koncept att sammanföra en brokig samling artister och låta dem samtala och framföra varandras låtar.

Och miljön dom vistades i var ju helt underbar. Ett gammalt stenhus på Gotland och omgivningarna runt omkring.

Den av låtarna som fastnat mest är nog Magnus Ugglas verson av Olle Ljungströms " Min far".
Tänk er denna lilla kille, med sina kluriga texter, framföra Olles låt så självklart och naket, rakt upp och ner. Kanon.
Tror nästan att det är den mest spelade låt i radio just nu.

En annan favorit blev den härliga Miss Li, som med sin charm och sprudlande personlighet tog sig rakt in i mitt hjärta. När hon rev av Pugh Rogerfeldts gamla låt " Här kommer natten" ja då rös hela jag.

Och så har vi Darin. Finns bara en sak att säga om honom, och det är att alla låtar han framförde var superbra. Den killen har ju allt. Ödmjuk, utseende och en stor portion talang.

Maija Ivarsson var också en positiv överraskning med sin tuffa framtoning och rockiga låtar.

Och så har vi "gamlingarna" i gänget.

Pugh Rogerfeldt, Sylvia Wrethammar och Olle Ljungström.

Pugh är en gammal ungdoms idol så det är hans förtjänst att jag började titta på programmet.

Sylvia har jag alltid tyckt varit in riktig diva, men jag fick ändra uppfattning om henne.Hon visade sig ha en härlig humor och verkade vara både varm och spontan.

Olle var den son gjorde minst väsen av sig och som jag har dålig koll på sen tidigare.

Hoppas nu på en fortsättning på "Så mycket bättre" med nya spännande artister. Har svårt att tro att det ska bli lika bra som den här omgången men man vet aldrig. Det finns många intressanta och duktiga att välja på.

Det var allt för den här gången.
Lev och må så hörs vi snart igen.   //  Lisa

Grrrrr!

Vad är nu detta?

 Skulle kunna vara en bild från en skräckfilm, men det är bara min älskade katt
 Molle som numera gått över till de sälla jaktmarkerna.
Han ser verkligen grym ut men han var faktiskt en av de snällaste katterna jag haft. Lite blyg och tillbakadragen och ingen kel-katt precis.
Jag fick honom när jag bodde i  lägenhet och jag kan påstå att ingen av oss trivdes särskilt bra att bo på det sättet. Han rymde lite då och då men då hittade han själv, ca 1 km, hem till min kompis varifrån jag fått honom. Där fick han vara ute och det var så han ville ha det.
Han lärde sig att åka bil och han älskade att ligga på mina axlar och titta ut när jag körde. Det var kul att se folks reaktion när vi stannade vid rött ljus och de fick syn på honom. Ungarnas reaktion var bäst, de skrattade och pekade.
Lyckan var stor när vi flyttade till vårt lilla hus på landet. Första dagen skulle jag försöka hålla honom inne för att han skulle få vänja sig och känna sig hemma, men han höll på att göra mig galen när han stod vid dörren, skrek och ville ut. Det var bara att släppa ut honom och hoppas på det bästa.Men han var hemma från första stund. No problem.
Han var en duktig jägare, lite väl duktig i mitt tycke ibland. Han kom hem med råttor, möss, fåglar, ödlor och ekorrar. En sommar hittade jag svansar efter uppätna ekorr-ungar ute på gräsmattan och en dag hade han burit in en levande i huset. Oj vilket sjå jag hade innan jag lyckades fånga den i en handduk och bära ut den. Jag släppte den i en tall i skogen och det bara rasslade till så var den försvunnen. Han var nog inte särskilt skadad, bara lite chockad.
Sista sommaren, han var nog en så där 13-14 år började han magra av men fortfarande rätt så duktig på att jaga. Jag förstod att slutet började närma sig.
Jag hade löst en gungstol på auktion och i den satt vi och hade en riktig gose stund. Släppte sedan ut honom och det var det sista jag såg av honom. Jag förstod att han dragit sig tillbaka för att somna in någonstans, i lugn och ro så jag brydde mig inte om att leta efter honom. Han gjorde det lätt för mig så jag inte behövde ta det svåra beslutet att låta avliva honom.
Jag vet att han har det bra i sin katthimmel och jag blev glad när jag hittade den här sköna bilden av honom.

Önskar er en trevlig helg.   //  Lisa

Hej igen!

Idag är det lördag den 2:mars och snön vräker ner och så blåser det ganska bra. Det driver på fönstren och bildar vackra mönster, om man inte bytt till vårgardiner skulle man nästan kunna få lite julstämning.

Men det är ganska mysigt när man inte behöver ge sig iväg någonstans utan bara får kura ihop med en god bok eller framför tv:n.
Och som idag när det är massor av skidor på tv, både på längden och skidskytte.
Det känns som om det är mera legitimt att sitta inne och vara lat när vädret är dåligt. Hade det varit soligt och fint hade man nog kännt sig mera tvungen att gå ut och göra något nyttigt, motionera t.ex.

Men jag hoppas att snö ovädret dragit över till i morgon när Wasaloppet går av stapeln. Alla de duktiga skidåkarna som ska ta sig de 9 milen från Sälen till Mora. I fäders spår för framtids segrar som det så vackert heter.
Det måste vara fantastiskt att kunna säga att man åkt Wasaloppet, själv har jag aldrig haft den tanken. Har nog varit för bekväm för det. Men följa med framför tv:n ska jag nog göra, det får räcka.

Hoppas ni alla får en fin lördag, även ni som inte gillar skidor.
Än är inte vintern över men det finns hopp även i år.

Må så gott.  //  Lisa