Jag är arbetslös och söker jobb!

Inte lätt när man inte har nå´n speciell utbildning att falla tillbaka på och "bäst före datum" gått ut.
Och så många sökande på de få jobb som finns.

Bara att konstatera att det inte är nå´n större efterfrågan på en gammal, erfaren stridsvagnsmontör.

Nä, jag skämtar bara. Skulle inte klara av det jobbet idag, för tufft och tungt. Men det var fantastiskt roliga år när jag jobbade på "linan" och monterade stridsfordon 90. Och så många roliga och trevliga människor jag lärde känna.

Men den karriären är över för min del, men många roliga minnen finns kvar och här kommer några utvalda:

• När Jocke var lucia, + följe, och gick genom verkstaden, med "hemmasnickrade" lucia-linnen av material från packningen. Strongt gjort.
• "Viktväktarna". När vi vägde oss 1 gång i veckan och det fördes noggran statistik. De som hade gått upp i vikt fick "skämmas" och böta till fika-kassan.
• Alla avdelningsfester när jag ingick i fest-kommitten och alltid fick avsmaka bålen, som Dan blandade till välkomstdrink. Livsfarligt.
• Julpyntandet på "fikahyllan" varje advent, med julgran och "Lill Jocke". En tomte som låg på en bädd av hö och som började snarka när man klappade händerna. "Lill Jocke bor numera hemma hos mig och har hedersplatsen varje jul.
• Och så Jörgen med sitt " metspö med spindel" som han älskade att skrämma tjejerna med.

Jag lärde mig mig mycket under de åren som jag haft nytta av rent praktiskt.
Att lära sig att hantera olika verktyg och att inte vara rädd att prova på om något går sönder är värdefullt.
Sparar många sköna slantar på att själv kunna fixa och vara lite händig.

Om ni nu råkar känna nå´n som behöver en arbetsam, händig kvinna i sina bästa år, kan ni väl höra av er.
Det där lät ju som en mening ur en kontaktannons men det var det inte.
Bara seriösa arbetsgivare gör sig besvär.

Ha de nu så bra så hörs vi igen när jag kommer på nå´t nytt att skriva om.  

//  Lisa